Det var på nyårsdagens morgon -05 som det var dax att utöka familjen.

Filip var 10, och skulle få ett halvsyskon.

Hon blev det åttonde barnet som föddes på Näl 2005.

Ut kom en liten, kall och icke skrikande varelse, som genast blev inpackad i tjockt täcke och en grön stickad mössa.

Jag hörde att sköterskorna pratade om att det var en väldigt tunn navelsträng, men vad visste väl jag om det.

Mig körde de iväg för att, boktavligt talat, plocka ut moderkakan som trots att en sköterska hängde på magen, och den andra drog för fulla muggar, vägrade släppa taget, helt enkelt.

Där satt Thomas med en bricka med mackor och Svenska flaggan, och ett inlindat bylte i ett kalt rum….

Hennes hår var grönt. Hon hade bajsat i fostervattnet, vilket var ett tecken på att hon inte mådde bra.

Vikt 2780 gr och 46 cm lång och ett huvudmått på 31 cm. De sa oxå att hon hade så långa fina ögonfransar. Ovanligt, för de brukar inte nyfödda ha.

Tänk vad rätt de hade…..

Jag hade henne hos mig i 1 1/2 dygn, innan hon började kräkas och må dåligt. de upptäckte att hon hade blåsljud på hjärtat och en infektion. Hon blev inlagd på neontal avd, jag fick ligga kvar på BB bland alla glada mammor med sina friska barn.

Sedan somnade Ebba, för att inte vakna på 3 1/2 dygn.

De satte nässond, och jag fick springa in till henne och sonda var 3;e timma. Matningen tog 1 timma, sedan skulle jag gå in i ”pumprummet” för att försöka få i gång mjölken för att sedan hinna via ca 40 min.

Så här höll det på i 10 dagar, jag har ALDRIG varit tröttare i hela mitt liv.

Både fysiskt och mentalt. Jag visste ju att något inte var OK.

Läkarna gjorde ultraljud på hjärnan och kollade anatomin på ögonen, allt för att upptäcka om det fanns någon hjärnskada, men de hittade inget.

Jag bara väntade på att få höra vad det var för fel på ungen. Jag tänkte att den här får jag aldrig med mig hem.

Det var där och då, en bit av mitt hjärta dog……första gången. 

Allt eftersom vaknade hon, och stunderna blev allt längre, tillslut kunde jag börja amma henne.

10 dagar blev det innan vi fick OK att åka hem, med en klump i magen.