-TA ÖVER!

Det var den kommentaren jag möttes av, när jag kom hem från en arbetsdag på bion.

Det är egentligen helt galet, att vi som föräldrar är helt knäckta av att vara ensam med våra egna barn. Då gäller det bara att överleva dagen.

Det ser ut som en krigszon här. Först var det krig när jag skulle iväg till jobbet. Sedan har det varit krig när jag varit iväg.

Tillsist är gubben på krigsstigen, när man kommer hem:/

Det ligger saker överallt….jag får tacka Ebba för att hon rullat ut toapappret i hela badrummet….

Det är ju synd om henne egentligen, som inte förstår att en sak som man inte ser, faktiskt finns.

Som tid tex, det är svårt. Hemma har hon ju ett hjälpmedel där hon kan se tiden, med hjälp av lampor som slocknar allteftersom. Innan vi hade timstocken blev hon ju jätteorolig om någon ringde och sa att, vi kommer om en timme. Då sprang hon ju runt som en yr höna och undrade när gästerna skulle komma, och frågade och frågade. Nu har hon ju bättre koll:)

Men i morse blev hon ju jätteledsen för att jag skulle iväg och jobba. Så har det alltid varit, att hon flippat ur och river ner halva huset när jag går  iväg. Om jag så bara skall ut på promenad med hundarna, så får hon sådan panik så hon hyperventilerar. Hon tror ju att när jag går  iväg och inte syns, så kommer jag inte tillbaka.

Förr mådde jag så dåligt av att se henne så förtvivlad, nu har jag ”vant” mig, och vet att OK, Thomas får ett helvete, men det är bara att gå. Hon kan ju heller inte få styra mig (inte alltid iallafall).

Det är ju inte så att Thomas inte tar hand om henne på bästa sätt, för det vet jag att han gör. Men hon ser mig som hennes ”livlina” .

Dessutom är det ju synd om Thomas när det blir såhär.

Ebba har ju stenkoll på mig när vi är inne oxå. Försöker jag att smyga mig upp på övervåningen så tar det inte många sekunder innan hon är där. Ibland känns det som om hon håller på att krypa innanför skinnet på mig. Detta kan bli ett dilemma, de gånger hon har haft hjälp av assistent och ändå inte tillåtit den att hjälpa henne. Detta beror ju absolut inte på någon annan än Ebba, som är så otroligt enveten. Men det är oxå frustrerande för mig. När det finns någon där för henne, så blir det ÄNDÅ jag som får ta det.

Jag har tidigare sagt:

-Det hade varit lättare att leva med fotboja, för då hade jag kunnat röra mig i mitt eget hus.

Men det har jag slutat med sedan Ebba gått runt och sagt:

- Det är mycket lättare med fotboja!

Här är Thomas inlägg på Fb ikväll:

Bula i pannan.
Bitmärken, blåmärken och huvudvärk.
Kunde varit sviterna efter vilken Lördagskväll som helst för tio år sen.
…och toapapper….ständing detta jävla toapapper.

Ulrika! Jag måste ringa G.R.I.S
(Gubbens rätt i samhället)

Trevlig lördag på er!