-Det där med överaktivitet är en definition från föräldrarnas sida.

Det var det jag fick höra av läkaren vi gick hos på barnmottagningen, första gången jag tog upp det.

Kan ju bara säga att fråga läkaren om ens barn har Adhd, är ju inget man bara slänger ur sig. Jag hade ju gått och värkt på det ett tag.  men han tyckte att men hon klättrar ju inte på väggarna när hon är här, så det är inget.

Lite längre fram i tiden fick vi träffa en underbar neurolog, som efter att vistats med Ebba i 20 minuter sa:

- JA du den ungen har lurat många:) (och det gör hon fortfarande).

Och det är ju det som är både positivt och negativt, att hon faktiskt skärper sig när andra är med, eller när vi är iväg.

Men väl hemma, släpper alla spärrar och energin skall ut. Ibland får vi prioritera  om det är värt att ta det som blir efteråt, eller om det är bäst att stanna hemma.

Tyvärr blir det ju så att övriga familjemedlemmar får anpassa sig efter hennes dagsform:/

I syndromet ingår ju något som heter microcefali, vilket är att man har ett onormalt litet huvud.

Det är inget som direkt syns, hon ser ju proportionerlig ut:)

Jag har fått förklarat för mig att det fungerar ungefär såhär:

Vi har en hinna runt hjärnan, som alla våra signaler passerar genom. Vi hinner tänka efter före, så att säga….

Om man har microcefali passerar signalerna snabbt och, man hinner INTE tänka efter innan. Saker bara händer.

Det var ändå ganska skönt att få höra, för ofta händer det ju så mycket tokigt.

Men frågan är:

När hon dricker sin näringsdryck (typ festispaket med sugrör), som smakar choklad, kan hon sitta med paketet i handen och ropa:

-SKYNDA, SKYNDA TA DEN. Och när man snabbar sig som värst och precis skall sträcka sig och ta den. Kastar hon iväg den och säger:FÖR SENT!

Alltså så får man räkna till mer än 10!

-DÄR FICK DU! är oxå en mening vi hör allt som oftast.

Ebba är lite som ett kinderägg….2 i en:)

Ebba i bilen på väg hem från skolan:

-DU HALLÅ! Sitt inte på sömnen!

Hade pratat med personalen på skolan i fredags om att Ebba saknar att gå till sinnesrummet.

Så idag har hon varit där en stund:) Denna fantastiska lilla varelse, som faktiskt känner att hon blir trött och behöver vila sitt lilla huvud emellanåt.

Förra året när hon gick i förskoleklass hade hon 4 klasskamrater:) ändå tyckte hon att det blev mycket ibland, och fick ett eget litet krypin i ett annat rum. Där fick hon sitta och vila sina sinnen, när det behövdes.

När jag och Thomas gick på samtal hos psykologen på habiliteringen, fick vi många gånger beskrivit för oss hur det är att ha ADHD.

-Tänk er att hjärnan är ett kontor.

-Hm, ja ja…..

-Och sekreteraren har gått på semester.

-Ok…….

-Då blir det ju ingen ordning och allting blir kaos, det går inte att sortera intrycken, och de hamnar på fel ställe.

Någon annan gång har jag hört beskrivningen att,  det är som att vara i badhuset på en lovdag, fullt med högljudda ungar:/

Då kan man ju oxå tänka sig hur det blir inne i huvudet med alla ljud.

Ebba har ett litet skåp här i köket som hon kastat ut alla saker ur. Där kryper hon in i bland. Stänger dörren och sitter där i mörkret. Tydligen är det skönt att stänga alla sinnen och rensa huvudet.

Skåpet kallas numer för surskåpet:)

Första gången jag reagerade på denna avskärmning var, när hon var ca 8 månader.

Vi bodde i lägenheten och jag skulle byta bajsblöja på henne. Det var som om hon fick panik, som om det var något värdefullt jag skulle ta ifrån henne. Hon skrek och var vansinnig. Det gick inte att byta på henne på skötbordet och jag satte henne i bakaret. Hon krånglade så mycket och jag blev tillslut skit arg. Så jag gick ut ur badrummet och stängde till badrumsdörren så den bara stod på glänt med släckt ljus.

Ungen blev helt tyst, och jag fick jättedåligt samvete och jag tänkte att nu blev hon väl livrädd!

Men då hade hon lagt sig ner och blivit lugn…..Jag funderade mycket över detta, och det är långt senare som jag kopplat ihop det med att hon ibland bara behöver ”stänga av”.

Förövrigt har dagen erbjudit ett veterinär besök med en av Vovvarna.

Bosse som då är 2 år har kissat inne det senaste….överallt…..i sängar, på barnens leksaker, på kläder mm mm.

De sista dagarna har jag varit så arg på honom (stackarn), så jag tänkte att nu får det bli ett besök och kolla upp detta, annars slår jag en knut på … ja, ni vet vad.

Jag och Ebba var iväg med Bosse. Ebba älskar ju allt som har med vård att göra. Så hon tyckte ju att det var så spännande när han skulle ta blodprov.

Sedan skulle vi ha ett urinprov.

Såg nog hyffsat kul ut när jag, med Ebba i släptåg, försökte kasta mig fram med rondskålen så fort han skulle till att lyfta på benet. Jag lyckades fånga några droppar som visade sig innehålla en massa baciller.

Dessutom skickade de iväg lite nya prover, för att kolla upp hur cortisonet han äter påverkar andra organ.

Tro det eller ej, men vi har ju lyckats skaffa oss en hund som är dammkvalster allergiker.

Stackars arma sate, med tanke på hur illa städat det är här ibland.

Förövrigt är han en helt underbar kompis, som sitter med när Ebba leker med dockor, eller blir tvungen att bära typ 15 pärlhalsband.

Nu kommer inte Thomas bli glad, MED inte ens när min man glömde honom ute en hel natt, sa han ett pip.

Han bara tittade förvånat och undrade:–Får jag komma in nu? när jag kom ner på morgonen och skulle släppa ut lille Egon, den andra fyrbenta.

Den morgonen var jag nära på att skänka bort gubben på blocket!