Efter att ha tagit igen sig sedan i onsdags, fick Thomas dyka rakt in i verkligheten igen:)

Kl 09,15 fick han infinna sig i hemmet igen, eftersom att jag skulle på personal möte på bion.

Detta trevliga jobb som en fd arbetskamrat ordnat till mig, så jag kan komma ifrån hemmets väggar, ca 1 kväll i veckan. Det är lika mysig att åka och jobba varje gång. Tack Helene, du är en klippa på många sätt.

Här har vi en sann vän som jag ABSOLUT inte springer ner dörrarna hos, men som ställt upp på olika sätt när det krisat. Tex hoppat in och tagit några arbetspass på kort varsel, och lagat matlådor som jag haft i frysen, när man varit trött och bara inte orkat. Kan säga från hjärtat, att det uppskattas.

Det är faktiskt något vi rekommenderat andra som haft vänner i jobbig situation. Det kan vara svårt att veta vad man kan stå till tjänst med. Men att ha färdigt käk, är en riktigt god hjälp.

När jag ändå är på det humöret så kan jag ju passa på att tala om att min söta lilla mamma (158 cm), ibland är här och lagar mat och viker tvätt. Det är jag oxå fantastiskt glad över. Borde väl snart vara min tur att ta hand om henne? Hon är ju ändå 78 år. Men hon har ett envist finskt blod, så jag hoppas det dröjer att tag till innan det blir dax:)

Jag är glad att hon är såpass pigg som hon ändå är, med tanke på att hon tagit hand om pappa som fick Altzeimers, strax efter han fyllt 60. Han är ju fortfarande i livet, och mamma är hos honom på boendet varannan dag,. Måste var fruktansvärt att en människa man levt med i över 40 år, börjar bete sig helt annorlunda.

Mamma var ju envis och tog hand om honom alldeles för länge på egen hand. Tillslut klappade hon ihop, och vi fick in den lilla magra tanten på sjukhuset.

Den dagen jag var med och lämnade pappa på den akuta placeringen på boendet, då började jag sörja honom.

Det var inte min pappa som jag såg längre, och det är hemskt att säga men det livet han lever nu är honom inte värdigt……

Hej och hå vilka vändningar det blir idag.

jag fick iallafall förmaningen av Ebba innan jag gick på mötet att:

-Säg att de får prata snabbt, så du kan åka hem!

Sedan lyckade vi faktiskt ha med Ebba och storhandla. Det känns ju som en seger om man lyckas komma ut ur affären med både matvaror och ungar, utan att ha blivit ovänner.

Vi slapp tom springa på toa….. annars brukar Ebbas taktik vara, att hon alltid blir akut bajsnödig när man är i kassakön, och vad gör man när ungen står och skriker:

-JAG MÅSTE BAJSA NU!

Vid ett tillfälle hade jag precis betalat och packat ner sakerna, när det blev panik. Som tur var såg jag en annan fd kollega, så jag bara körde bort kundvagnen till honom och sa:PASSA DEN HÄR! Lite jobbigt att ha med sig den in på dass.

Jag undrar så vad det är med dessa tvång, och hur det känns inuti, när de kommer över henne?

Sedan har jag lyckats få ner någon meter till av vardagsrums tapeterna:) det går inte fort, men vem har sagt att det måste det?

Nu sitter jag här på Ebbas rum och försöker få henne att somna. Om hon inte somnat ca 1 timme efter att hon fått sim medicin, kan det ta lång tid. Vi har ju ett visst antal insomningscykler, så om det gått mer än en timme kan det ta typ 3 till innan hon behagar somna. Det känns i hjärtat när hon ibland är så trött så hon själv frågar efter medicinen.

Jag sitter här och tjuvtuggar tuggummi. Hon har ju så ont av dofter, hon är ju värre än en blodhund på att spåra. Ingen i familjen kan tugga tuggummi utan att hon blir galen och skriker: .SPOTTA UT!

Ja ni har väl förstått vem som bestämmer vid det här laget?