Jaha, då var det snart ände på helgen, och nu väntar en veckas lov.

Thomas och jag har ju lagt ner oerhört mycket tid på att få ”ordning” på Ebbas kommunikations dator.

Vi fick ju den och programmet i handen och Thomas har först ägnat massa tid för att sätta sig in i hur man skall göra för att få till det på bästa sätt.

Vi började på ett sätt, men insåg att Ebba kräver så mycket mer:)

Så Thomas hittade en annan version som var på engelska. Som vi då suttit och översatt. Att vi sedan inte kunnat greja med det när Ebba varit i närheten, för att hon blivit vansinnig, har ju inte underlättat.

Så var vi ju då på Ågrenska och ett ämne som vi fick föreläsning om var just kommunikation, och kommunikationshjälpmedel.

Då visar det sig att det finns ett ställe i Göteborg med stora kunskaper. Så efter att fått en mailadress, och 10 minuters installation, så var datorn klar. Man blir ju lite frustrerad av att det skall vara så hopplöst att få rätt hjälp från början….

Hennes program innehåller bilder på saker hon vill, och när hon gjort klar en mening läser datorn upp det.

Idag kom hon och visade oss: Jag älskar min syster.

Det är ju så man blir tårögd <3 Säkert sådant som är jättesvårt att få fram med ord.

Nu skall både hon och vi lära oss var bilderna finns och vad de betyder, men vilka förutsättningar det ger:)

Förövrigt finns det faktiskt otroligt mycket man kan gör för sina barn som har svårt med kommunikationen. Det finns mängder av hjälpmedel och många tips och ideér fick vi med oss. Jag önska så bara, att jag kunde fler tecken. Har bestämt mig för att jag skall bli lite bättre på att plugga in fler.

Här känner jag att vi ligger så mycket back, pga att Ebba fick diagnosen så sent. Vi hade kunnat vunnit mer om vi vetat om det tidigare och kunnat ligga ”steget före”. Men det är som det är, så vi får göra det bästa av det.

Men det är riktigt häftigt att känna att man faktiskt kan prata med någon annan som tecknar.

Det var inte så länge sedan det kom in en vuxen man på bion. Jag såg ju att han hade något funktionshinder, och han lämnade en lapp där det stod vilken film han skulle se. Så jag fixade biljetten och han betalade. Efteråt såg jag att det oxå var skrivet att han ville ha popcorn och dricka, så jag var på väg att skriv på lappen om han skulle ha det på direkten?

Men så kom jag på att jag tecknar ju så klart. Snacka om att han blev glad, när han förstod att jag kunde. Sedan sneglade han på mig tills det var dax att gå till biosalongen:)

Tänk vad underbart det ändå måste vara att kunna göra sig förstådd. För de allra flesta är det ju så självklart, men tänk så frustrerande det måste vara när det inte är det.