Idag åkte jag och Ebba med min syster och hennes son till IKEA.

Ebba var jätteduktig, men det blev ju såklart ett och annat besök på toa. Fattar inte vad det är, med detta tvång att springa på alla toaletter stup i kvarten?

Ja ja, vi fick iallafall handlat krokar som finns på köksavdelningen som vi använder att hänga upp nappflaskan när vi sondmatar. Det gäller att vara uppfinningsrik  och komma på lösningar på saker.

Sedan hittade vi en ny typ av trådbacksstativ med korgar  till, som vi skall ha till alla sondprylar, som slangar och sprutor mm.  Det kräver ju sin plats med alla atriraljer som behövs. Sedan får man ju hem grejer som skall räcka för 2-3 månader :/

Med facit i handen, var det kanske inte bästa dagen att åka till Ikea, just idag. Vi var ju lixom inte ensamma.

Så på fotbollsträningen, var Ebba bara med en stund sedan såg jag att något var på gång, hon tappade färgen helt i ansiktet. Så kom hon och satte sig i mitt knä. Frös gjorde hon oxå. Ep känning och som avslut migrän. Stackars unge, det börjar bli lite för ofta nu tycker jag. Jag undrar så om migränet kan hänga ihop med hennes förhöjda hormon nivåer. Får ta upp den frågan när vi kommer till hormon läkaren.

Så tillbaka till Ågrenska…..

En dag hade vi föreläsning av en kille som jobbade med syskongrupperna.

Tror att vi allihop som satt där inne, fick torka oss i ögonvrån efteråt.

Inte nog med att man ständigt har dåligt samvete för dessa syskon som alltid får höra:

-Jag har inte tid nu! Du får vänta på din tur! Nu fick vi riktigt till oss dessa tankar och berättelser inte bara från våra egna barn utan oxå erfarenheter från tidigare familjevistelser.

Vi fick höra om ett syskon som hela tiden trott att, systern/broderns handikapp berott på att: den slagit i syskonet huvud vid något tillfälle då den burit på sitt småsyskon. Tänk en så tung känsla att bär på.

Vi fick ju naturligtvis oxå höra hur roligt och mysigt de hade:)

Det var ju faktiskt ett riktigt gott och stort syskongäng, där alla fick vara med. Trots att åldern varierade från 9 upp till 18.

Nu hoppas vi på att vi blir ett stort gäng som kan samlas till sommarens  Cdls träff, som vi skall ha i Örebro. Så att våra kära barn kan få umgås igen:)

Förövrigt har vi fått ett jättebra skrivet läkarintyg på posten idag. Det var väl tur att jag inte fick det rakt i handen av läkaren, då finns risken att jag hade blivit så glad så jag ”slätat av honom”.