Det gäller att inte ha för höga ambitioner av vad man skall hinna med på dagarna.

Vilket kan vara väldigt svårt, för hos oss vuxna finns det ju inga hinder för att göra många saker på en dag.

Tyvärr är det ju oxå så att man så lätt blir besviken när man inte får gjort så mycket som man från början tänkt.

Detta är faktiskt oxå en prövning, att dra ner på tempot.

SÅ, dagen började som vanligt med mycket gnällande och att Ebba inte kunde göra sig förstådd.

Men efter att hon tillslut kom på att hon kunde dra med mig in på Theas rum och visa. Så förstod jag att hon ville möblera om på sitt rum, vilket är helt otroligt. Annars blir det ju kaos för henne när vi flyttar på något eller, bara skall torka av golven. Hon blir tokig! Allt skall vara som det brukar…..

I vilket fall ville hon flytta på sitt skrivbord, så det står nu framför fönstret.

Det blir till att byta ut hennes förvaringsmöbel som hon har till ALLA sina dockkläder i, till en byrå. Den hon har det i nu får inte plats.

Ebba är ju helt uppslukad av dockor. Dessa skall det bytas på och släpas runt på. Ofta slutar det ju med att jag eller Thomas går och bär på dem, när inte Ebba orkar.

Sedan har hon ju en moster som tycker det är så gulligt med detta intresse, så hon har då ”sponsrat” Ebba med 2 st samlardockor. De är beställda från England och ser verkligen ut som riktiga barn.

Det hemska är att de efter ett tag har blivit lite grå i färgen. Så vid ett tillfälle när vi var på barmottagningen på U-a sjukhus, och jag gick med ”bebisen” på armen, kom det en kvinnlig läkare småspringandes ikapp mig, och blev uppriktigt arg när hon insåg att det var en docka. Hon trodde väl att ungen var dåligt syresatt:/

Resten av det sjukhusbesöket fick vi gömma dockan under en jacka i sulkyn.

Samma är när vi varit och handlat och man gått och hållit dockan i armen, och folk faktiskt har kommit fram och dragit en lättande suck när det sett att det inte varit en riktig bebis.

Just den dockan får inte följa med oss ut, så ofta numera:)

På dagens schema stod det storhandling. Vilket slutade med att Ebba vägrade åka med, hon gillar inte att gå och handla. Det blir för jobbigt med mycket folk och stimmig miljö.

Så idolen, storebror Filip, fick rycka in och passa henne medan jag, Thomas och Thea fick handla mat utan att behöva tänka på vilken ordning vi la ner varorna i kundvagnen+ att vi slapp att vifta framför mjölkdisken med en unge krälandes på golvet:)

Härligt!