Jag har tidigare berättat i 2 inlägg om Ebbas start i livet:

http://husetjohnblundglomde.bloggproffs.se/2012/09/28/det-var-da-en-bit-av-mitt-hjarta-dog/

http://husetjohnblundglomde.bloggproffs.se/2012/10/13/vi-backar-till-ebbas-dag-10-i-dagens-ljus

Tänkte fortsätta berätta om Ebba:

Hon började att sitta när hon var runt 8 månader. Så det reagerade vi ju på, att hon var ju hela tiden sen i sin utveckling. Samtidigt var hon ju så liten.

Vi var på öppnaförskolan emellanåt. Det blev inte så många besök eftersom att hon blev förkyld efter varje gång vi varit där. Men när hon var 10 månader kom det en barnfotograf dit. Så jag släpade med mig Filip, som då var 10 1/2 år, och så Ebba såklart.

Det var löpande band principen. Ut med en unge och in med nästa.

Fotografen var manlig och hade med sig en kvinnlig assistent, som bara var FÖR MYCKET. Ebba blev helt förskräckt och började att gråta och var helt förtvivlad. Vi fick iallfall lugnat ner henne, så den stressade fotografen kunde knäppa några bilder. Detta tårögda foto kommer senare att ha en helt avgörande roll…….

När Ebba var 1 år vägde hon 6,6 Kg och var 70 cm lång.

Ät problematiken hade vi varje dag och jag var livrädd varje gång hon åt. Vi anpassade maten och gav henne inte de saker som vi visste att hon satte i halsen av. Men när hon åt var vi tvungna att sitta och titta på henne hela tiden. För när hon väl satte i halsen så såg  man det på hennes ögon och då var det bara att hjälpa henne att få ut/eller loss det.

Detta gäller fortfarande. Dessutom kräver hon att vi sitter bredvid och tittar, hon känner sig väl säkrare då. 

Tur man inte vet hur många timmar man suttit och stirrat på ungen vid köksbordet………

Så länge ” hon åt” var potatis och fiskbullar en riktig favorit:)

Ebba började att gå när hon var 1 1/2 år, och det var även då hon började på dagis. Då vägde hon 7,7 Kg och var 74 cm lång.

Det var otroligt jobbigt att lämna ansvaret för maten till någon annan, och jag hade det i bakhuvudet hela dagarna på jobbet.

Jag hade skickat med en lång lista till dagis på vilka saker hon kunde och vad hon INTE kunde äta. Redan första dagen hade de gett henne tomat bitar vilket naturligtvis fastnade.

Ebba var väldigt livlig, men orolig när hon var där och när de var ute på gården gick hon oftast och höll en av ”fröknarna” i handen. Just den fröken var Ebbas favorit och de gick många promenader runt på gården, den tiden hon gick där.

Hon hade oxå en nalle som vi fick köpa i ett antal X, den var tvungen att vara med överallt. Så vi hade en på dagis, en i bilen och en hemma. Den blev oxå en trygghet för henne.

Humöret hade hon ju redan då, jag höll på att skämmas ihjäl varje em, när jag kom och skulle ha på henne ytterkläderna. Nog för att barn brukar protestera när man kommer och hämtar, men hon var extrem redan då.

Jag tänker ofta på hur det skall bli när hon blir tonåring, HJÄLP! Men jag har en plan. Thomas är ju ändå 4 år yngre än mig, så han borde ju ha krafter kvar, så då får han ”ta över”.