Trött jag blir på mig själv!

Då var vi på fotbollsträningen och barnen hade precis samlats, när de bad föräldrarna att gå ut i omklädningsrummet för att få info om klubben.

Varför sitter jag då bara inte kvar?

Jo, för jag vill ju inte uppfattas av de andra föräldrarna som om jag är ointersserad. När jag i själva verket vet så väl, att Ebba får panik om hon inte ser mig. Det är ju tom konstaterat och nerskrivet på papper att hon inte klarar saker som är abstrakt, och det hon inte ser tror hon är borta.

Så självklart fick hon panik, när jag gick iväg. 

Jag hade inte mer än satt ner rumpan på bänken, innan tränaren kom med ungen på armen, storgråtandes.

Varför skiter jag inte bara i vad folk skall tänka? Vad är viktigast för mig?

Självklart är det att Ebba känner sig trygg.  Men nu har jag lovat mig själv, att i fortsättningen ger jag blanka f-n i vad folk tror.

Man kan ju inte hela tiden hålla på att förklara, dessutom är det inte många som förstår hennes handikapp ändå. 

Hade hon suttit i rullstol eller bara haft 1 arm, hade folk runtom reagerat, men det är är svårare att sätta sig in i.

Sedan körde de en bana men massa olika stationer idag igen. Thea klarar sig på egen hand, men Ebba springer jag med runt. Det går ju bra än så länge, men vi får se hur länge det håller i sig. Kanske hon själv tröttnar när hon märker att hon inte fixar det så småning om. Tiden får utvisa.

Så råkade jag ju oxå nämna detta för en mamma, att Ebba fått huvudvärk efter träningen.

-Ja men hon dricker väl, för det är ju viktigt att få i sig vätska?

-Jo, men hon sondas ju så hon får allt i sig tillräckligt.

-Ja, men det är allt bra att dricka…

-ÖÖÖÖÖÖ, jo det klart. Vad skall man säga. Det är ju som sagt ingen ide´.

Sedan har jag gått och funderat på en annan sak.

När jag ringde till dietisten och berättade att vi tänkte börja sonda mixad mat i knappen. Blev han ju inte direkt så upprymd, utan ifrågasatte ju vad vi ville ha ut av det?

Alltså, tror de att man på något sätt är inkompetent som förälder bara för att man har ett funktionsnedsatt barn?

Rent spontant tycker jag att jag är en mycket uppmärksam och har dessutom blivit en kunnig förälder (om jag får säga det själv).

Klart som korvspat att jag fattar att om hon skulle dippa i vikt, att man får tänka en gång till.

MEN vilken annan förälder med ett friskt barn, sitter och räknar kalorier och dietintag vid varje måltid?

Vilken annan förälder till ett friskt barn, blir ifrågasatt vad de ger sitt barn för mat?

Blir rent ut sagt förbannad när jag tänker på det, så det så!