Grrrrrr……..
Och där tog mitt tålamod slut!
Har försökt att ge Thea klyx nu i 45 min, för det är återigen stopp”där bak”.
Ursäkta ordvalet men, HELVETE vad svårt det skall vara ibland?
Här har man fjäskat och pratat, och pratat och fjäskat. Men det går ju inte………
Även om hon vet, att det ända som hjälper är just detta. Så vill man ju inte bli arg, men det slutar ju med det ändå tillsist.
Så var det gjort, blä:(
Som tur är kände jag mig bättre när jag gick upp i morse. Ingen feber men, fortfarande lite klen.
Vi gjorde oss i ordning och kom iväg till Emaus, så barnen fick leka av sig.
Undrar vad som är på G med Ebba. Vi märker ju när hon blir så där osäker och rädd.
Idag skulle hon försöka klättra upp ett par steg på en repstege, hon ville ju själv.
Men hon skulle först försäkra sig om att jag höll här och där och vi skulle göra si och så.
Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle hålla i henne stenhårt. Ändå fick hon panik innan hon var uppe. Jag puttade på den sista biten och hon kom upp, men blev så där apatisk, satte sig och stirrade rakt ut i tomma intet.
Hon har ju aldrig gillat när han lyfter upp henne i luften, hon får en sådan där reflex som man kan testa på små barn.
När man ”låtsas” tappa dem, och de slår ut med armarna.
Sedan har hon sedan i fredags inte tålt att man säger till henne med mer bestämd röst.
Hon blir då oxå helt apatisk i blicken och efter några sekunder börjar hon att gråta helt hjärtskärande. Vet faktiskt inte vad detta står för just nu.
Frågade henne idag om hon känner att hon håller på att bli sjuk? Hon svarade på sin dator, kanske.
Jodå, det gjorde mig ju mycket klokare.
Det är inte helt omöjligt att något är på gång. Vi brukar kunna se att hon är på väg, runt hennes knapp.
Vi tvättar ju runt knappen, morgon och kväll. Ibland får vi oxå sätta på en ”Christoffer lapp” runt. Vi har döpt den till det då vi fick tipset om just denna sorten av ett annat ”knapp barn”.
Den suger liksom upp ”gegget” som blir runt om.
Oftast ser det bra ut för Ebba. Men när hon är på väg att bli sjuk, brukar vi först upptäcka det på att det blir såsigt och geggigt runt om. Vissa har det riktigt besvärligt med att de får något som heter granulom, det är ungefär som om slemhinnan kommer ut och det spricker och blir lätt sår.
Ebba hade mest problem med det sitt första och andra år med knappen. Nu blir det som sagt oftast när hon är sjuk.
Vet inte hur det är nu, men tidigare blev det ofta behandlat med lapis, något man lägger på som liksom fräter bort granulomet.
Det har jag vägrat göra på Ebba, tycker inte det verkar vara behagligt alls. Som tur är har vi lyckats få bort det med hjälp av kortison salva, de gånger hon haft det.
Så vi får väl se, om knappen visar oss att hon är på väg att bli sjuk?
Nu ligger Thea go och glad igen, i sin säng och lyssnar på sago Cd.
Hon är ju en riktig liten kvällsuggla.
Jag tror hon fått det av sin far.
Han höll ju tydligen igång på kvällarna när han var liten så han nästan orsakade föräldrarna Käck en skilsmässa.
Tillslut tog hans mamma honom till läkaren, där de skrev ut Theralen droppar.
Det fick han bara en gång. För han blev helt lugn och bara satt i soffan och stirrade.
Jag har en teori, att de inte gått ur kroppen på honom ännu?
Intressant det här att Ebba och Minna verkar ha många likheter:)
Ser att det inte är bara minn som har problem med höjder. Henne får man absolut inte hjälpa upp eller att låsas att man tappar henne Hon blir helt hysterisk
Mvh
Thomas J
Hahaha! Ja, så kanske det är!
….och nu när man kan sova så får man inte!!!
Livet är allt bra konstigt.