Om vi inte ses mer ikväll, ses vi i morgon.

Godnatt min fru, säger Ebba när jag ligger bredvid henne vid nattningen.

Jag förstår mig faktiskt inte på det här med hennes sömn?

Hur fungerar det i hennes hjärna, eller rättare sagt vad är det som inte fungerar, eller vad fungerar annorlunda?

Måste be någon kunnig människa förklara det här ordentligt för mig vid något tillfälle, om det är någon som kan?

Undra hur det känns att vara trött och inte kunna somna, och alltid ha det så.

Jag hade en tid, för ett antal år sedan. Det var under den perioden när jag var så där helt utmattad, både psykiskt och fysiskt.

Då låg jag på kvällarna och jag kunde känna hjärtat slå i madrassen, och hur det pulserade i halsen. Fort fort….

Men somna gick inte. Då måste det väl ändå vara så att det är något i hjärnan som slutar produceras. Som när man blir deprimerad, då sänks ju ett visst ämne.

Och visst är det konstigt ändå att när man mår dålig i själen, så skäms man många gånger för det.

Sedan då att tala om att man faktiskt måste ta en medicin för att komma ”i fas” igen, är ännu mer tabu.

Men om man gått till läkaren för ont i magen eller värk i kroppen, då skäms man inte för att tala om att man fått en medicin som skall hjälpa. Vad är skillnaden?

Jag bryr mig rakt inte att berätta att jag behövt hjälp för att komma på fötter. Utan den hade jag inte suttit här idag:)

Och utan att få sova ordentligt under lång tid, gör lätt att man hamnar i en svacka.

Undra då hur det blir för dessa barn som har så svårt att sova. För det är inget ovanligt att barn med syndrom oxå ofta har en dålig sömn.

Egentligen är det väl inte så konstigt, att de tappar humöret. Vem f-n gör inte det, när man inte sovit som man borde.