När Ebba blev väckt i morse var hon förtvivlad.

-Nej, Mamma detta går inte! Jag måste byta skola!

Men varför då undrade jag? Du går ju på en jättebra skola.

-Nej det går inte, för vi måste duscha efter gymnastiken.

Hon gick iallafall till sin vanliga efter att jag förklarat att det måste man göra på alla skolor.

Så fick hon ett smärre utbrott då vi kom hem efter skolan för att jag behövde gå in och byta skor, för att vi skulle kunna vara ute och åka pulka. Då kastade hon vantarna över staketet, för hon trodde jag skulle ”gå på den lätta” och öppna grinden så hon skulle kunna dra. Nu känner jag ju henne så den gick inte!

Då blev hon arg för det och sprang in och smällde igen dörren till sitt rum, iklädd full mundering med overall och stövlar. I de lägena är det ingen ide´att säga något, utan det är bara att vänta ut henne. Tack igen för snö och inte gegga. Lite vatten går ju lätt att torka upp.

Tillslut kom hon ju ut ur rummet och det gick att plocka av henne kläderna.

Vi hade stekt korv, och Ebba högg tag i en och började smågnaga.

-Vad gör du, undrade jag?

-Äter som vanliga människor!

Hmmmmm, ja det kan ju inte vara lätt när det inte fungerar när man har viljan.

Ibland försöker hon ju med små små bitar, hon vill ju att vi skall sitta bredvid och ha ögonkontakt med henne hela tiden. För det är ju på dem man ser när hon sätter i halsen.

Det som är mest spännande är ju att det är ju alltid mitt och Thomas fel, när det händer oxå, enligt henne.

Så var vi på julspel vid kyrkan. Det är lite skräckblandat för Ebba som inte tycker om när någon har klätt ut sig.

Så när den som spelade kung kom fram och pratade med oss, innan föreställningen, gömde hon ansiktet i händerna och vågade inte titta. Så fick jag som vanligt förklara att hon inte gillar när någon klär ut sig.

Det var en kamel, en dromedar och en åsna med.

De allra flesta barnen vill ju fram och klappa djuren efteråt, men inte Ebba inte. Hon vill kolla på dockan, som skulle föreställa Jesusbarnet.

Tycker beskrivningen som mamman till den autistiska flickan, var så bra.

På den länken från Svt, barn på sjukhus.

Mamman sa att flickans intressen var väldigt starka, och pågick väldigt länge.

Det stämmer ju bra in på Ebbas dockintresse. Det är precis så det är:)