Så sant som Thomas sa i morse:

-Hur kan en med konstaterade sömnstörningar vara så j-la svår att väcka?

Det var: Jag vill sova! Släck ljuset! Tänd ljuset! Hämta spypåse! Ja och så höll det på……..

I morse trodde både jag och Thomas att vi skulle bli tokiga på henne innan hon blev klar. Man har ju lust att bara ta ungen under armen som hon är och bara åka.

Det har vi gjort när hon gick på dagis och förskoleklass men det funkar ju inte riktigt längre.

Så åkte vi och lämnade Thea, Thomas gick med henne in och när han skulle skynda sig runt hörnet på dagiset för att vinka i fönstret, såg jag plötsligt bara 2 ben som far upp i luften och så höra jag hur han skriker: AJ!

Herregud vilken praktvurpa. Stackarn nu har han jätteont i kroppen. Får se vad han säger om det i morgon bitti.

När jag lämnade Ebba sa hon att det kommer att bli en jobbig dag idag och det hade det tydligen blivit oxå. Hon hade varit orolig i skolan och blivit ledsen men fått sitta i en ”frökens” knä.

Jag är så tacksam att hon går i särskolan och inte integrerat som det var tal på. kanske låter konstigt men det var min och Thomas stora fasa. 

Hon passar absolut bäst i den lilla gruppen, det skulle aldrig funkat i en större klass. Vågar inte ens tänka på hur det skulle vara……Tänk bara hur utsatt hon skulle vara på rasterna. Nej, vi är så tacksamma för särskoleplaceringen.

Som sagt, varför vara sämst i en klass när man kan vara bäst i en annan. Vi tror det är jätteviktigt att hon får känna att hon lyckas med saker och att hon inte får för stora krav på sig. Sedan är det en svår balansgång att hitta en nivå som är lagom. Men så som denna terminen varit tror jag Ebba själv är jättenöjd:) 

Blev extra rörd i hjärtat idag när jag läste Infobladet från skolan. Där det stod om att eleverna hade varit iväg på ett julspel där de själva fick välja om de ville medverka.

Det stod: Vår allra yngsta elev bestämde sig direkt för att hon ville vara Maria.

Ja hon gör allt för att få ta hand om en docka en stund:)