Då var det den där dagen vi ev skulle få bli utskrivna från sjukhuset.

Enda gången Ebba riktigt hade skrikit var när de stack henne i huvudet, och tog prover.

Jag hade inte ens orkat gå med utan Thomas fick ta det, och det var med blandade känslor hon faktiskt grät.

Läkaren sa att vi ev skulle få åka hem. Men han var ju så fundersam på detta med hennes lilla huvudmått.

-Ja, du får ta hit pappan först så vi kan mäta hattstorleken, annars släpper vi inte hem er. Sagt och gjort fick Thomas så snällt komma och mäta huvudmåttet. Inte för jag vet om de blev klokare för det, men vi fick äntligen åka hem. Jag var ju så trött och ville bara till min egen säng.

Men som sagt, jag åkte hem med en stor klump av oro i magen.

Ebba blev då kallad för ett ”kontrollbarn” och första tiden fick vi springa på BVC i gång/vecka, för att väga och mäta.

Jag funderade ju mycket på varför ungen bajsade minst 8 gg/dag. Så kom jag på kontroll och ställde frågan, orolig som jag var….

-Ja, det vet du väl, att det räcker att de bajsar 1 gång/dag!

Tänkte för mig själv: Ursäkta mig, skall jag sätta en kork i baken på ungen, eller vad menar hon?

Kände mig inte bättre till mods efter det svaret, jag tog inte upp det mer…..

Flera gånger när jag och Thomas var ute på promenad med barnet i vagnen, märkte jag att hon fick svårt att andas. Hon behövdes vändas på och kräktes då upp slem, kanske hade hon reflux redan då?

[reflux är när det läcker magsyra eller mat upp genom matsrupen, vilket de flesta med Cdls har bekymmer med. De medicineras då oftast med något syrahämmande typ Losec. Vissa har sådana bekymmer att de får genomgå en sk nissen operation. Det innebär att man snörper åt magsäcken och skapar en backventil. Men detta innebär oxå att du inte kan rapa, eller kräkas. Det är ett ganska allvarligt ingrepp]

Jag blev iallafall sur på Thomas att han inte såg dessa små signaler, och hur lätt var det, Ebba är hans första barn och han hade inget att jämföra med.

Hon ville hela tiden ligga på vårt bröst. Där var hon trygg och somnade, men så fort vi lade henne ifrån oss vaknade hon.

Det var oxå här hennes intresse för snören väcktes. Thomas hade ofta luvtröjor med snören som hängde ner, de tog hon tag i och höll stenhårt i Detta intresse blev senare så stort så jag har köpt många meter i tygaffären som jag sedan klippt i ca 10 cm bitar, och gjort en knut i var ände som hon fått och ”tullat” på. Hon satte de även under nappen, gärna flera stycken så hon såg ut som en valross<3

Ja hon fick iallafall ligga i vår säng, det var omöjligt för henne att sova själv. Redan då hade hon ju jättekonstig dygnsrytm, med mycket vakentid på nätterna. Så för att få sova något, då fick hon ligga hos oss.

Med facit i handen, behövde säkert den lilla kraken tryggheten oxå.

Men det var redan här vi började att vaka fram och tillbaka men ungen på armen, och vi har gått långt sedan dess…..