Tvätt VM

Posted by husetjohnblundglomde on november 13, 2012
Okategoriserade

Nä, nu tar jag en paus från tvättstugan……

 

Alltså om det inte vore för att vi fått nyfunna vänner,

skulle jag lätta kunna utse vår familj till att kunna vinna VM i tvätt.

Men i topp 5 tror jag nog att vi platsar iallafall.

Alltså, nerkissade  drag, lakan och täcken i stort sätt varje natt. Bara det gör ju att tvätthögen växer…..

Sedan nerkissade och smutsiga kläder på det. Idag har hon tex ritat på vår ”svarta tavla”, hon liknade en levande krita när hon var klar. Uppifrån och ner. Sedan skall man försöka tvätta dessa händer som just nu är inne i en sådan där ”pill fas” igen.

River loss naglar och skinn så att det blöder. Då är det inte kul att sedan behöva tvätta.

Jag fick plåstra om 3 fingrar, när Ebba sa, nu räcker det, annars blir fröken vansinnig. 

Just det, jag tror vi vinner VM i att göra av med plåster, åtminstone.

 

När jag nattade Ebba ikväll, sa jag att du har det allt bra mysigt här i bäddsoffan:)

-Ja, men när jag blir 17, då skall jag ligga i er säng, och prutta. Det är roligt väl?

 

Jobbigt det måste vara att inte riktigt förstå, och sedan inte heller kunna läsa av andra människor.

Att behöva fråga om: Är du glad? Arg? Ledsen? Om du skrattar, så skrattar jag oxå, för det skall man nog nu?

Inte så konstigt att det blir oroligt, när man inte riktigt vet.    

 

Ebba kom oxå på sitt framtida yrke idag när hon stod och ritade.

Jag skall bli snickare när jag blir stor. -Vad gör en sådan då? Spikar.

Hon har ju även pratat på att hon skall jobba på hunddagis:)

 Ja, hon hinner väl fundera över det en några gånger till innan hon behöver bestämma sig.
Självklart funderar man som förälder vad det skall bli av henne när hon blir stor.
Min första tanke när vi fick diagnosen, var: 
Undra om hon kommer att kunna få egna barn? 
Nu vet jag att risken att hon får ett barn med samma diagnos är 50%, men det är nu totalt oviktigt.
Huvudsaken är att hon får ett drägligt liv, med någon form av vettig sysselsättning, och att hon kan ta hand om sig hyggligt.
Säkerligen kommer hon behöva stöd, men det gör mig inget.
Tänk vad mycket man ändå har att bearbeta.
När något är nytt, tänker man på ett sätt, och längre fram i processen har det blivit helt annat.
Men det är väl så det är, oavsett vad det gäller. Allt har sin tid:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu