Vi började dagen med att stiga upp kl 05,00, det hade Ebba bestämt:)

Men det var lika bra det, för vi skulle ju ändå vara på plats på sjukhuset vid 8,15.

Tom att sätta Emla plåster (plåster med bedövningssalava på), gick bra. Redan här blev jag lite chockad.

Hon bad om stöd av lillasyster, så hon fick hålla henne i handen, då gick det bra:)

Sötisar<3

Lika förvånad var jag att vi kom i god tid, det händer ju inte allt för ofta.

Visserligen undrade läkaren i stort sätt vad vi gjorde där, för de förhöjda hormonnivåerna, var tydligen inte så mycket för höga och det som skulle kunna ställa till det, är om testosteronet är mycket förhöjt, och de skjuter iväg på längden. Plus de klassiska tecknen för puberteten.

Så svettlukt och hår under armarna i denna åldern, var tydligen inte helt ovanligt. läkaren förklarade att det beror på en förhöjd nivå från binjurarna. Som inte har någonting med den vanliga puberteten att göra. Vi får hålla koll, men det är nog inget att fundera på mer:)

Det roliga var att läkaren, som så många andra, kallade Ebba för Cornelia.

När hon gjorde det, sa jag: -Ebba , menar du. 

-OJ, ja ja såklart! Så gömde gömde hon ansiktet i händerna, och blev alldeles röd.

Ha, jag tycker faktiskt bara det är roligt:)

Så har vi dessa söta sköterskor, jag gillar er! Ni är så gulliga mot Ebba.

När vi kom hem efter skolan kollade vi på playTV.

Ebba ÄLSKAR ju att kolla på en programserie, som heter: Barn på sjukhus.

Vi kollade på ett avsnitt som handlar om en flicka som autism.

Snacka om att man känner igen mycket. Men vi har ju fått höra av någon på habiliteringen för ett antal år sedan:

-Nä, hon är inte autistisk, hon har ju ögonkontakt.

Men även inom autism är ju spectrat brett, allt från de som i princip sitter okontaktbara och gungar i ett hörn, till de som i stort sätt lever ”normalt”.

I vilket fall har vi det på läkarintyg att hon har autistiska drag.

När vi nu hade kollat klart på programmet, frågade vi om hon visste någon som hade Autism?

-Ja, X och X, och så har jag en skvätt också.

Snälla kolla in den här, den förklarar SÅ bra!

http://www.svtplay.se/video/592025/22-11-18-30

Sedan har hon under kvällen gladeligen lämnat över sin stora tavla med veckoschema på,

till en mamma som själv har Adhd och skulle använda den för att strukturera upp dagarna.

Jag trodde Ebba skulle bli hysterisk, men när jag sa att mamman hade Adhd, blev hon stolt som en tupp och drog iväg med den för att lämna över den.

Tänk vad viktigt det är att få känna sig jämlik och få göra nytta för andra, även om man inte är så stor:)