Idag har allt fokus legat på att klockan skall bli 15.

Ebba har väntat och väntat, på att hennes kompis skulle komma hit och leka.

Hon har varit framme och kikat på ”tavlan” för att ha koll på tiden. Gud vad den är bra:)

Innan var hon tvungen att åka och handla fika, det var oxå superviktigt att det skulle bli rätt.

När väl kompisen var här lekte de så bra att vi knappt såg röken av dem. Det måste ju bara vara lycka att ha en kompis ”på samma villkor”.

Vi kom oxå fram till att de har en hel del likheter. Vad skönt det känns att vara förälder och känna sig hyffast trygg i att veta hur barnen fungerar.

Det kan nog många gånger vara det som är avskräckande för andra annars, att våga hjälpa till.

Hoppas de kan lära känna varandra väl på hemmaplan, så vi kan få ”låna” hem en polare, så småning om:)

Det blev lek i 3 timmar, och när de kramat om varandra och vi var själva här igen. Tog det inte lång stund innan nattmedicinen och all lek, nockade henne. Hoppas hon kan sova gott, efter allt pirr hon haft i magen idag.

Hon har vaknat supertidigt 2 dagar i rad, får se hur det blir i morgon?

Skulle vilja vara en fluga på väggen i skolan under morgondagen, så jag kunde få höra vad de har att berätta.

Planen var att fått fixat lite mer i vardagsrummet innan dagen var över, men känner mig faktiskt själv lite orkeslös.

Så frågan är om jag inte skall sätta mig i soffan och kolla på TV? Men först skall jag sonda såklart.

Fantastiskt att det går att lösa matbiten på detta vis, men ibland är man ju rätt trött på detta passande av tider.

Att aldrig kunna åka iväg utan att ha med en packad väska. Har du dessutom missat något i sondväg, är det bara att bege sig hem igen.

Ibland kan man ju sakna hur enkelt det skulle vara att svänga in på Mc Donalds, eller att kunna köpa en korv för 10 spänn, på Coop.

Men såklart är jag evigt tacksam för denna knapp, annars hade vi ju inte haft någon Ebba kvar.