En uppdatering från i går kväll.

Ebba fick sin insomningsmedicin i vanlig tid, som vi för övrigt oxå fick tips om i mataffären.

Det var en gång när vi, var och handlade en sen kväll, när vi träffade på en kompis, kompis.

Hon såg hur det kröp i kroppen på Ebba, och berättade om att det fanns hjälp, jag hade ingen aning om det?

Så dagen efter blev det till att ringa läkaren. Hemskt  att vara trött och inte kunna somna:(

Ända sedan hon var riktigt liten har vi gått fram och tillbaka, med ungen på armen nattetid. Ett tag höll vi på att bli tokiga när vi natt efter natt skulle se på en och samma film, Elias räddningsbåten. Tror vi båda får utslag numer, av att bara höra namnet.

Har ännu inte fått någon riktig förklaring till varför hon har dessa sömnstörningar?

Så, Prinsessan somnade igår….men vaknade efter ca 1 timme. Vansinnigt arg!

Hon skrek och skrek, och varken jag eller Thomas förstår vad hon vill när hon blir såhär.

Stackars lillasyster blir alltid lika rädd, och i går sökte hon tryggheten hos storebror. Undrar hur hon känner sig? Hon som är född efter E, har ju inget annat att jämföra med.

Tur att brorsan är en sådan underbart varm och trygg människa som tar hand om lillasyster<3

Tillslut förstod vi iallafall att hon behövde ut i sin sulky. Så i bara blöjan och invirad i 2 filtar, var det bara för mig att slänga på mig jackan och skor och börja promenera i mörkret.

Denna sulky är ju en historia för sig. Eftersom hon växt ur en vanlig barnkärra har vi då denna till låns via habiliteringen.

Men endast 1/2 år i taget, för det anses inte ”vara en hållbar situation” för oss att köra runt på ungen.

-För hon kan ju faktiskt gå.  jodå, hon kan gå…men ibland när hon har en dålig dag orkar hon inte. dessutom sondmatar vi henne när vi är iväg, då är det jättebra att hon har den att sitta i med slangar och pump.

Fast vi har fått till oss att vi måste hitta en annan lösning! Såklart vet jag ju att de vill oss väl. Men när förslaget kom att vi kanske kunde använda oss av en saccosäck i stället, undrade Thomas om vi kunde få med en skottkärra oxå? Annars blir det så jobbigt att ta med den när vi skall iväg?

Efter att ha promenerat i ca1/2 timma och hon såg ut att sova, gick jag in. Men ICKE!

Ut for hon på altanen och stod hon och skrek på Thomas:-GÅ! GÅ! GÅ! Tills hon nästan kräktes.

Jag hoppas att vi har förklarat för våra grannar så de är införstådda vad som pågår.

Ibland blir jag faktiskt rädd, att någon tror att vi är elaka mot våra barn.

Det tog väl 20 minuter innan hon lugnat sig och tillslut gick in. Man kanske kan tycka att det bara är att bära in ungen, men det blir bara ännu värre då.

Senare slog visst kiss och bajsåldern in när hon låg bredvid mig , och snattrade och skrattade så hon höll på ramla ur sängen.

Jag var inte lika road, då klockan  hann att bli 01,30 innan fröken behagade sova. Inte konstigt att jag känner mig som en pigg 80 åring:)