Idag hämtade jag först Thea och sedan Ebba.

Thea skulle kolla sina syn på sjukhusets ögonmottagning. Det var på tiden, hon hade ”trillat ur” systemet så det var allt på tiden. Hon behöver nya glasögon och det fick vi oxå bevisat idag, synen hade försämrats lite.

Nu ligger tom jag i lä, i styrka på mina brillor, jämfört med Theas.

Det var som jag sa till läkaren, att ända fördelen med att se såpass dåligt är ju att man inte klarar sig utan glasögon.

Hon är ju fantastisk med att alltid ha dem på sig:)

Så fick vi ju ta en fika efteråt……undrar hur många cocosmunkar vi köpt i våra dagar. Ebba vill ju ha något att ”mumsa” på.

Vi delar dem på mitten och sedan kletar hon runt lite med kladdet i mitten, så är hon klar.

Men jag har ju inte hjärta att säga att hon inte får något, hon vill ju oxå vara med.

Thomas slutade inte förren 18,30 och då åkte HELA grininga familjen för att storhandla mat.

Inget bra drag med tanke på att vi vuxna troligtvis hade sockersjunk och barnen skulle pilla på allt i affären.

I de lägena är jag inte rolig, sablar vad sur jag kan bli…….

Det finns ju bättre och sämre perioder under året för Ebbas del.

Med tanke på att hon inte gillar när folk klär ut sig är detta en sämre. Hon fick riktigt panik när hon såg en pappskylt mmed en tomte på.

-DET ÄR NÅGON SOM LURAR MIG!

Hon fick för sig att skylten rörde på sig. Så  vi  tog en annan väg mellan hyllorna.

De tidigare julaftnarna har Ebba varit så rädd att jag trott att hjärtat varit på väg att flyga ut.

Hon har bara ältat detta med tomten och sprungit fram och tillbaka och frågat om han kommer nu?

Vi har fått bestämma att han bara fått gått på utsidan och lämnat säcken på trappan. Men det är ju detta som blir så svårt att se till att det blir ”rättvist” så det skall passa alla barn.

Något år har tomten trots allt blivit inbjuden ändå, och Thomas och Ebba fått gå iväg och sitta i ett annat rum. Panikslagen!

Så till förra året tänkte jag, vad är det vi håller på med?

Det är väl lika bra att förklara för henne hur det egentligen är. Så jag sa sanningen och berättade om utstyrsel och vem det var som skulle vara tomte. Sedan är det ju ändå svårt, hon förstår ju ändå inte riktigt när hon ser personen med masken på. Hon kan inte föreställa sig hur det ser ut ”där bakom”.

Den största skräckupplevelsen var när Ebba kanske var 4 år. Thomas och Ebba hade varit inne i en mindre butik och detta var mitt i sommaren.

När de är på väg ut ur affären kommer säkert 10 halvfulla damer utklädda till tomtar.

Det var möhippa och som Thomas brukar säga, att man blir livrädd när man ser kärringar i flock.

Jag var tvungen att ta ett kort på henne i bilen.

Det aniktsuttrycket behövde ingen förklaring. Lilla gumman <3